skip to Main Content

Dalslands kanal går längs en rad av stora och små, långsmala sjöar, älvar och forsar som kallas Upperudsälven. Älven rinner upp i de stora sjöarna i nordvästra Dalsland och sydvästra Värmland. Vattenkraften i forsarna, och skogen var värdefull så i slutet på sextonhundratalet fanns flera järnbruk i drift. Vid Upperud och Åmål skedde in- och utskeppningen av järnmalmen och det färdiga järnet. Man använde sjötransporter så långt det gick men omlastningar mellan sjöarna var arbetskrävande. De besvärligaste sträckorna gick från Upperud upp till Laxsjön.

Under 1700-talet byggdes fler järnbruk längs Upperudsälven. Till exempel vid Billingsfors där en av de första ägarna, Leonard Magnus Uggla, samt andra bruksägare, arbetade hårt för att en kanal skulle byggas längs Upperudsälven. I mitten på artonhundratalet fanns ett tiotal järnbruk och stålverk vid forsarna längs det som skulle bli Dalslands kanal.

Kanalbygget

Brukens transportproblem gjorde att krav på en kanalisering blev allt starkare. Vid flera tillfällen motionerade riksdagsmän från trakten om att staten skulle ställa upp med lån och bidrag till ett kanalbygge, men då man inte var överens om vilket förslag till kanalsträckning som skulle vara bäst, ville inte riksdagen ställa upp med pengar.

I augusti 1862 lämnade landshövdingen i Älvsborgs län, greve Erik Josias Sparre, in en skrivelse och ansökan om statsbidrag till en kanal mellan Hattefura hamn och Stora Le, jämte en 2350 fot lång järnväg vid Håverud. År 1863 beviljade riksdagen ett statsbidrag på en miljon rikdsaler (rdr), varav 800.000 rdr som lån. Detta 100 år efter det att frågan om en kanal första gången varit uppe till förslag.

Dalslands kanalaktiebolag bildades 1864, med greve Sparre och grosshandlaren Carl Fredrik Waern som drivande krafter att säkra de 200.000 rdr som skulle tecknas som säkerhet. Waern vidtalade översten friherre Nils Ericson, som lät sig övertalas trots hög ålder, med villkor att planen för kanalen skulle ändras och att han inte själv behövde leda själva arbetet. Nils Ericson föreslog bland annat en akvedukt med slussar vid Håverud i stället för en järnväg. Kontrakt om kanalens byggande upprättades 31 december 1864, Nils Ericsons oäkta son Werner Ericson utsågs till arbetsledare. Nils Ericson beräknade arbetet till 2-3 år och skulle vara färdigt enligt kontrakt till 1868 års utgång till en summa av 1.365.000 rdr.

Slussarna byggdes med ett djup av 1,8 meter, 4.16 meters bredd och längd 29.69 meter, förutom vid Köpmannebro där slussen är 3 meter djup, 7,1 meter bred och 35,6 meter lång. Akvedukten är 32,5 meter lång och i plåt sammanfogad med 33000 nitar, byggd vid Bergsunds mekaniska verkstad, till en summa av 36.000 rdr.

Håverud akvedukten. Foto: Leif Fielstrup Guldbrandsen

Bygget färdigställdes ett år tidigare än vad kontraktet stadgade, utan att överskrida budget.

Invigning av Dalslands kanal

Galeasen ”Wilhelm” tros vara den första båt som passerade Håverud, där överste Nils Ericson själv öppnade slussluckorna. Ångbåten ”Werner Ericson” gick på midsommarafton 1868 upp till Billingsfors. Ångaren Laxen gjorde sin första tur 28 juni 1868, och då var Nils Ericson och Carl Fr. Waern med ombord. Laxen byggdes vid Motala verkstads avdelning vid Lindholmen i Göteborg. 75 foot lång, 13 foot 8 tum bred, med 15 hkr ångmaskin.

 

Kanalen invigdes av konungen Karl XV med stora festligheter den 18 – 20 september 1868, och konungen hade sin familj med sig; Drottning Lovisa, prinsessan Lovisa och hennes trolovade kronprins Fredrik af Danmark.

1902 var lånet som beviljats 1863 slutbetalt.

100 år som fraktled

Trafiken minskade 1894 då järnvägsrälsen kommit på plats: Lelångbanan från Uddevalla till Bengtsfors invigdes och DVVJ-banan invigdes 1928. Dalslands Kanalaktiebolag försökte möta konkurrensen från järnvägen, med förmånliga kontrakt. På så sätt knöts företag till kanalen på lång tid. Långa släp av buntad pappersved, så kallade ”mosor”, som drogs bakom båtarna, bidrog till uppsvinget och ända fram till 1950-talet var denna trafik så stor att bolaget gick med vinst.

Turismen gör entré

Från 1966 består trafiken på kanalen främst av turisttrafik, med passagerarbåtar och privatbåtar. Idag använder tusentals fritidsbåtar kanalen varje sommar och kanalen är en omtyckt upplevelse.

 

Back To Top